Sista dagarna

De sista två dagarna blev två väldigt lugna dagar för min del. På lördagen lämnade vi som sagt lägnheten och levererade ytterligare några saker vi inte skulle ha med hem. Då Jörgen blir kvar en månad försökte vi mest bara att umgås och njuta av de sista dagarna.  För Jörgens del blev det inte så mycket avsked utan mer för mig. Men som jag sagt tidigare så hade jag inte så mycket separations ångest. Alla som jag ville säga hej då till har jag träffat och det har varit mycket middagar de sista veckorna för att hinna med och träffa alla. Avsked har tagits tidigare så de sista dagarna var det mest njutning. Eftersom vi lämnat lägenheten var det inte så mycket att tänka på heller.

Utekväll

Förra onsdags gjorde vi något som vi under en längre tid pratat om att göra men som helt enklet har glömts bort eller inte passat in i tiden. Vi var på ett uteställe som låg nästan granne med vår lägenhet. Nu kanske det inte inte låter som en stor grej men det är inte helt vanligt med uteställen i Bangalore och speciellt inte på gångavstånd hemifrån.

Varje kväll när vi kommit hem från andra tillställningar har vi passerat förbi den här baren och vi har flera gånger sagt att vi måste gå dit för att se vad det är för ett ställe. Det blev som en kombinerad avskeds grej tillsammans med ett annat par som är de senaste som vi lärt känna här och en utforskning. 

Hauz Khas Village

I måndags fick vi en dag i Dehli precis enligt planen.  Det blev som en vanlig dag i Indien och ägnades åt jobb och studier på förmiddagen, på hotellet och på eftermiddagen tog vi oss till ett annorlunda shoppingställ som jag blivit rekommenderad. Auto chauffören visste direkt vart vi ville så det verkar vara ett känt ställe för Dehliborna men inte så mycket turister.

Hampi

För några veckor sedan när jag hade My på besök åkte vi på en liten utflykt till den historiska staden Hampi. Sent på onsdag kvällen begav vi oss iväg mot tågstationen här i Banglore för att ta oss med nattåget till Hopset och vidare färd mot Hampi.Två spännande dagar med lugn, gemenskap, tempel, galna guider, historia och överraskningar blev det. 

Happy Diwali

Igår firades en av Indiens största högtider, Diwali.I år innbar det inget speciellt för oss mer än att Jörgen var hemma från jobbet. Under dagen bakade jag bröd och fixade i köket. Men mer än så blev det inte.
På kvällen blev det de traditionella fyrverkerierna och det är  en sån galen upplevelse så det går inte att beskriva.  Men jag ska ändå försöka.

Dasara poojadag

Igår var vi på en så kallad Pooja på det nya Scania kontoret. de passade på att göra poojan igår eftersom det också var en stor religiös dag  Dasara. Dasara är slutet på en nio dagar lång festival och denna sista dag gör man ceremonier för att jaga bort dåligt öde. Man dekorerar hus och bilar och hinduisak präster tillber gudarna och välsignar i första hand maskiner och bilar. Men eftersom kontoret är nytt passade det att göra en pooja igår och välsigna det.

Spännande spaningar

Oj oj vad tiden går fort när man har besökare och vad mycket man hinner med. Man betar av det ena efter det andra och får uppleva en del saker som man inte upplever annars.
Idag gjorde vi en lite road trip som jag planerat sedan länge att vi skulle göra när mamma och pappa kommer på besök. De är båda väldigt intresserade av fåglar och då passar det bra att åka till ett fågelreservat.

Sagt och gjort packade vi in oss i bilen tidigt i morse och begav oss iväg i sydvästlig riktning mot Mysore. Resan dit tar ca tre timmar och vi ville komma ur stan fort därav den tidiga morgonen. För mig är bilresan inte så skoj men för de andra är ju resorna i det här landet en upplevelse för sig.

Helg i Kerala

Nu när vi har mamsen, pappsen och brorsan på besök tyckte vi att vi ville visa lite mer av Indien än bara Bangalore. Sagt och gjort en resa till Kerala och Backwater blev det därför i helgen som var. Ett mycket uppsakttad tripp för våra besökare.

Jörgen har ett tufft reseschema nu men som tur var kunde han klämma in den här resan och följa med vilket också uppskattades av oss alla att få ha honom med som sällsakp är alltid trevligt. Just den här trippen blev inte så ansträngande som övriga av hans resor, då det blev en hel del slappande och ett lugnt tempo.

Trafik i Indien

Nu när man varit i Sverige några gånger sedan vi flyttade hit kan man tro att man skulle vara van vid trafiken och allt som hör till. Men konstigt nog så verkar det som man aldrig kan vänja sig. Det tar alltid några dagar innan det värsta har lagt sig. Men det finns alltid saker som man int evänjer sig. vid.
Dels deras sätt att alltid fylla luckor och deras förmåga att alltid försöka tränga sig fram på minimal yta vilket ofta medför än mer kaos än det reda var innan de trängde sig fram.

Independensday och planering

Nu trivs man som fisken i vattnet. Fullspäckade dagar med diverse aktiviteter, planering av kommande aktiviteter och resor samt förberedelser för besök om några veckor.

I måndags var det Indiens självständighetsdag vilket vi firade med att åka och träna golf eftersom Jörgen hade en extra ledig dag.  Innan vi åkte iväg deltog vi lite spontant från balkongen i den ceremonin som de anordnat nere på gården.

Så roligt

När jag var i Mumbai förra veckan så var vi ut en sväng på havet. Vi åkte till elefant ön som ligger en bit utanför Mumbai. När vi skulle åka tillbaka mot Mumbai efter några timmar på ön så brister det totalt för oss trötta tjejer.

Mumbai

I början av veckan har jag varit i Mumbai och träffat en kompis som hade vägarna förbi. Det blev tre annorlunda dagar. Kontraster, gamla upplevelser blandat med nya. Båtturer promenader där alla sinnen blev berörda.  Den bästa massagen hittils i det här landet, massa prat och god varierad mat. 

                               

Konsten att göra te

Nu ska jag lära er hur man gör te eller chai som de kallar det här. Chai är en av de vanligaste dryckerna här i Indien efter vatten skulle jag nog säga. Överallt ser man folk som står och sippar på en liiiten chai. Det serveras nämligen i små koppar av metall, lera eller engångsmuggar. Chai brukar vara väldigt varmt när det serveras därav sippandet.
Utanför vår grind brukar det komma en kille på cykel med två termosar på pakethållaren som säljer te till vakterna och chaufförerna som sitter och väntar. På vissa ställen hör man att te killen är på väg då han går med sin cykel och skriker CHAI! CHAI! Utmed vägarna säljer de chai i alla små hål i väggen.
Här ska jag nu visa i ord och bild hur man gör te det är inte så som vi brukar göra te precis.

Bröllopsklänning

För över en månad sedan fick vi vara med om något väldigt roligt och annorlunda, om ni frågar mig. Jörgen kanske inte var lika road men vissa saker är ju ändå lite speciella. Vi var nämligen med och hjälpte en svensk kollega till Jörgen att prova ut bröllopskläder till hennes stundande bröllop. Det var en färgfest utan dess like med lika mycket glitter och bling bling. Bröllopsbutiker i Sverige känns på något sätt som bleka jämfört med de indiska. Till skillnad från Sverige så är rött den traditionella färgen och bara det gör att det blir mycket mer färg. 

                           

Cricket!

I fredags var vi och tittade på en cricketmatch live på Bangalore cricketstadium. En sak vi pratat om länge att göra eftersom cricket är nationalsporten i landet och alla är som tokiga i det. Det är ju något man måste ha gjort en gång innan man flyttar. Jämför det med fotboll och hockey hemma där varenda uteställe har en storbildsskärm och massa olika erbjudanden när det är match. De som inte har möjlighet att ta sig till stadium sitter klistrad framför tv och följer matcherna.

Blommor

En rolig sak här i Indien är det här med blommor. För några veckor sedan när vi skulle iväg till ett par kompisr ville jag ta med mig lite blommor. Jag sa till min Chaufför när vi åkte att vi skulle stanna om vi hittade någon florist. Lättare sagt än gjort, nästan ända framme hos kompisrna hittade vi en shop eller ett "hål i väggen" som vi kallar dem här.

Jag hoppade ut och sa att jag ville ha lite rosor och något grönt i när han förstått att det var en bukett jag ville ha blev det fart på en av killarna.

Han ordnade klippte fixade och gjorde en super fin bukett med 20 rosor i och lite grönt. det lindades en del tape runt stjälkarna och sedan var det folie runt och avslutningsvis lite vitt band runt. Allt detta med jobb och blommor betalade jag bara 100rp = 14sek.

Helt fantastiskt, då börjar man undra varför jag inte har mer blommor hemma när man kan köpa färska för så lite. En sak är nog för att jag är slö, en annan kan vara att jag inte har någon nära så det bara är att svänga förbi. Visst jag har en liten som ligger lite gömd precis i närheten men om man inte är på väg dit är det inget man stannar till på i farten. Men lite nu och då blir det ändå lite blommor i lägenheten.

Oförutsedda stopp

Som många av er redan vet tar det alltid lite tid att transportera sig i den här stan. Mycket trafik och inte alltid så bra ordning på alla olika fordon som rör sig på gatorna. Men man tar sig fram och får räkna med att det tar tid. Många fråga ofta hur långt det är till vissa ställen men så kan man inte räkna här, utan i Bangalore räknar man i tid. Till många platser har jag lärt hur lång tid det bör ta. Men sen kan oförutsedda sker inträffa och det tar längre tid ändå.

Som den här torsdagen när jag var på väg till Leela Palace på OWC coffee morning. Dit har jag lärt mig att det tar ganska precis 30 minuter en vanlig dag.

Men den här dagen tog det lite längre tid då vi plötsligt hamnade i någon slags "festival" som det närliggande templet hade. Först trodde jag det var en olycka som inträffat innan efter några minuter kom fram och fick syn på dessa ekipage och jag hörde trummorna, musiken och såg allt folk.

Massor med folk och en riktig folkfest mitt på gatan. Då kan man inte annat än att le. Vilka kreationer de hade gjort. Stora vagnar som var dekorerade. Några personer som kämpade med att dra vagnarna och det såg riktigt tungt ut.

En grupp som trummade och spelade och det kändes som en riktigt trevlig stämning förutom att trafiken stod nästan helt stilla eftersom vagnarna skulle transporteras mot trafiken. Bussar hade svårt att ta sig förbi och alla bilar som skulle passera fick tränga sig förbi. Men efter en stunds köande så tog vi oss ändå förbi och efter flöt trafiken på riktigt bra.

Det var inte helt klart vad de firade men som vår chaufför sa så var det en "festival" som det väldigt ofta är här.

Jag brukar ofta tänka när jag sitter i bilen att det är som en film som spelas upp utanför fönstret. Det är alltid något som pågår och jag får se det på min filmduk (vindrutan) ibland tokigheter, ibland märkliga saker, ibland roliga saker som man fnissar åt, ibland absurda saker och ibland härliga saker. Inne i stan kan det aldrig bli tråkigt, bara det att man ibland kan sakna att ha någon att dela det med eftersom chauffören inte alltid förstår varför jag skrattar, suckar eller bara skakar på huvudet. För det här är ju hans vardag han vet inget annat än den här trafiken och sättet att leva.

Sommaraktiviteter i slummen

I dag har jag varit i slummen och arbetat. Det var samma aktivitet som jag var med på förra året under skollovet som barnen i de statliga skolorna har.

Under fyra veckors tid två dagar i veckan har det sjungits sånger, klippt, klistrat, målats, dekorerats, busats, limmats, skrattats, tävlats och räknats.

Jag har varit där de senaste tre veckorna och idag var det sista gången för mig. De andra träffas en sista gång på torsdag men då har inte jag möjlighet att komma.

De vill gärna vara med på bild och vill självklart se den efteråt

Ett år sedan sist och det har varit minst lika roligt det här året. Jag blir alltid så förundrad över den glädje dessa barn utstrålar. Även om det i år har varit långa dagar, med en förmiddagsgrupp och en eftermiddagsgrupp, så åker man ändå därifrån med så mycket energi.

Tänk att få en sån här bukett

Varje morgon när man kommer möts man av glada små barn som kastar sig över en och ropar Auntiiii Auntiii! Det ekar sedan några timmar i huvudet efter man kommit hem. Många vill ta i hand och hälsa medan vissa när de ska hälsa drar undan handen och drar den i håret, sedan ler det stort när de "lyckats" lura mig.

Barnen gillar att pyssla, måla, klippa och klistra

Sedan är det alla volontärkollegor man möter så otroligt roligt att träffa folk från olika delar i världen med samma syfte att vara med och ge de här barnen minnen för livet.

Koncentratioooooon!

Man märker hur sällan de här barnen har möjlighet till att få måla och bara att färglägga en bil från en målarbok skulle kunna sysselsätta vissa av barnen i timmar. Många av dem är inte heller vana med att använda en sax men de kämpar på och tillslut får de till det. Bör tilläggas att barnen vi har haft är mellan 7 och 12 år.

Nu är det över för den här gången och det kommer kännas tomt. Men förhoppningen är att hitta något mer volontärjobb i någon skola nu när det drar igång efter lovet. Tror inte det kommer vara så svårt men vi får väl se.

Nytt försök!

Jaha då gör vi ytterligare ett försök till att komma iväg på semester. Tre dagar efter beräknad avfärd. Men nu har vi bokat biljetter till rätt dag. 29Mars 00.30 och pappret som saknades sist har vi nu.
En hel dag har det tagit att ordna med papperna och då hade vi nog tur. Eller så är det andra som haft otur.

Då tänkte jag att ni ska få en liten inblick i hur det går till att bli registrerad i det här landet.
Eftersom det är Jörgen som är här av en anledning och jag bara medföljare så är det han som behöver ordna med mest papper.
Jag räknade ut att det är ungefär 10 st olika dokument som måste bifogas, det är anställningsbevis, passkopior, hyreskontrakt osv. En del roddande med att bara få ihop alla papper. Det ska skrivas ut på scaniabrevpapper och skrivas under av olika personer. Det ordande vi med under förmiddagen på Jörgens kontor. Ett tag fick jag känslan av att jag fick följa med en dag på pappas jobb så jag fick ett papper och en penna och satt ner och ritade en stund. Ser ni likheten med scaniabilen på musmattan?
En femåring var det ja.

När vi trodde att alla papper var klara drog vi iväg till FRRO (Foreingers Regional Registration officer)där mötte vi upp en kille som skulle hjälpa oss med registreringen (trodde vi) men han fick inte hänga med in utan hjälpte oss att lägga alla papper i ordning(1). Sedan fick vi gå in och ta en nummerlapp och sitta ner och vänta tills det var vår tur.


När vår tur var fick vi gå fram till en disk och visa upp våra dokument(2), när de sett att allt var med och markerat lite i papperna så fick vi gå upp en våning och sätta oss och vänta på vår tur igen.


När det blev vår tur där gick vi till nästa disk och en annan kille kollande igenom alla papper(3) och då fick vi reda på att ett dokument saknades. (Vi blev genast lite oroliga att vi inte skulle få några papper idag) Men han talade om att när vi kommer tillbaka senare kunde vi ta med oss det dokumentet puh!
Efter honom gick vi till en kvinna i andra änden av disken och visade papprena igen(4) för att hon sedan skulle skicka in oss till direktören på kontoret(5) gissa vad han gjorde, jo han tog en titt på alla papper. Efter det fick vi gå fram till en lucka och lämna in buntarna med papper(6) han meddelande att vi kunde komma tillbaka vid 15.30 med pappret som saknades så skulle vi få våra papper. Då var klockan 13.30 och vi var ganska hungriga.
Vi tog en lunch och stressade tillbaka till Jörgens kontor och fick dem där att hjälpa oss med det pappret som saknades. Sedan tillbaka till FRRO i föhoppningen att pappret skulle ligga klart där.

Inte helt lätt att skynda på saker när man måste ta sig fram i den här trafiken som är. Men det gick bra mycket tackvare vår eminenta chaufförs som hittar genvägar.

När vi kom tillbaka lite senare än 15.30 var det lite mer kaos, det var visst fler som skulle komma tillbaka och hämta papper, men det löste sig och en timme senare hade vi våra papper. Jag hann bli lite orolig att vi inte skulle få våra papper innan de stänger eller att vi inte skulle veta innan vi var tvungna att boka om vår resa (igen)men det löste sig men innan vi fick vår papper var det två till som skulle godkänna (7,8) innan vi fick de slutgiltiga dokumenten, skriva under dem i tre exemlar och sedan få åka hem. Nu hoppas jag att vi kommer iväg men det finns några saker kvar som kan stoppa oss som tex tekniskt fel på planet så det är inställt.

Men som vi sa till varandra förut idag att det här stärker oss och med lite motgångar så uppskattar man det lilla lite mer. Ha en sköna vecka vart ni än befinner er.

Det här ser jag från mitt fönster

Har precis avslutat min lunch och sitter och tittar ut genom fönstret. Vi har ingen flådig utsikt med härliga vidder från matrumsfönstret men en titt då och då blir det ändå.
Ibland ser man en papegoja flyga förbi, ibland en glada men mest ser man knäppa duvor som limmar på varandra eller bara går runt och ser läskiga ut.

Men idag såg jag det här:

För er som inte ser så står det ett gäng killar med varsin slägga som håller på att riva huset.

Alla sätt är bra utom de dåliga. Ibland (eller ganska ofta)kan jag faktiskt tycka lite synd om folket här. Jag tycker det ser ganska farligt och tungt ut. Men det är väl det billigaste sättet att riva ett hus. Skicka upp några män på toppen, i det här fallet ca fem våningar och låt dem börja hugga så om några veckor så har vi nog lyckats få bort huset.

Längst ner gissar jag att det är kvinnor (och barn, tyvärr) som bär bort byggresterna på små fat till en lastbil som sedan transporterar bort resterna.