Glädje och tårar

Idag har jag varit på möte med ANU och projektet i slummen. Det blev ett möte med  så mycket olika känslor.

Anledningen till mötet var dels ett avstämningsmöte för att se vart vi är på väg och vad kvinnorna vill och hur de ser på framtiden.. Samt om vad vi som volontärer ser på det hela. 

Kvinnorna ser projektet som något bra och fler av dem verkar ändå vara glada över att de har den här möjligheten till arbete   Just nu har vi kommit till en punkt då det är en del argumentation och snack kvinnorna emellan, de som fått sina ansvarsområden ifrågasätts ofta av de andra och det blir en hel del tjafs. Det är inte alltid så lätt att styra 20 kvinnor åt samma håll när språket är en brist men i dag hade vi som tur med Devika som är designansvarig i projektet och hon kan språket. 

En dag i skolan

Eftersom det inte var något jobb i skolan den här veckan pga examensvecka så kan jag skriva lite om förra veckans aktivitet. Då stod det blommor på programmet. Blommor gjora av silkespapper och sugrör och till det en fin vas. Idén har jag lånat från tidigare projekt i slummen. Som en annan volontär visat. Det blev som vanligt ett uppskattat tema för barnen.

Första dagen i skolan

Igår var det första skarpa dagen på mitt nya volontär jobb i en skola ganska i ett slumområde ganska nära mig.. Det blev en bra start för oss, vi hade innan blivit lite uppskrämda med att barnen inte förstår engelska och att vi inte skulle få ha någon lärare med som tolk. Men det gick väldigt bra. De äldre barnen var riktigt duktiga på engelska och de yngre hade med sig en lärarinna. Vi mjukstartade med att göra självporträtt med namn för att vi skulle kunna se deras nivå och lära känna dem lite.

Nytt volontärjobb

Igår var återigen en ganska lugn dag för mig. Det händer inte så mycket i Bangalore för tillfället då de flesta håller på att förbereda sig för resor till sina hemländer då de internationella skolorna har lov nu. Det görs en del present inköp till nära och kära och nån fika här och där får man till.  Nedräkningen är alltså¨i full gång.

Öppning av secondhand butik

Igår var jag  på en efterlängtat öppning av en second hand butik i slummen där jag arbetar. För er som kommer ihåg så skrev jag ett inlägg i augusti läs här om att vi höll på att göra i ordning i butiken inför premiären den första september. Det blev ingen öppning i September och inte heller i oktober utan öppningen blev igår. 9 månader senare.

Loppis i Bangalore

I onsdags var jag och arbetade som volontär på en variant av loppis här i Bangalore. Den är en tillställning som OWC anordnar årligen till välgörenhet. Mestadels är det kläder och skor som går till försäljning men även en del husgeråd och böcker alla saker är skänkta av "expats" som lämnat Bangalore eller rensat lite hemma.

Sommaraktiviteter i slummen

I dag har jag varit i slummen och arbetat. Det var samma aktivitet som jag var med på förra året under skollovet som barnen i de statliga skolorna har.

Under fyra veckors tid två dagar i veckan har det sjungits sånger, klippt, klistrat, målats, dekorerats, busats, limmats, skrattats, tävlats och räknats.

Jag har varit där de senaste tre veckorna och idag var det sista gången för mig. De andra träffas en sista gång på torsdag men då har inte jag möjlighet att komma.

De vill gärna vara med på bild och vill självklart se den efteråt

Ett år sedan sist och det har varit minst lika roligt det här året. Jag blir alltid så förundrad över den glädje dessa barn utstrålar. Även om det i år har varit långa dagar, med en förmiddagsgrupp och en eftermiddagsgrupp, så åker man ändå därifrån med så mycket energi.

Tänk att få en sån här bukett

Varje morgon när man kommer möts man av glada små barn som kastar sig över en och ropar Auntiiii Auntiii! Det ekar sedan några timmar i huvudet efter man kommit hem. Många vill ta i hand och hälsa medan vissa när de ska hälsa drar undan handen och drar den i håret, sedan ler det stort när de "lyckats" lura mig.

Barnen gillar att pyssla, måla, klippa och klistra

Sedan är det alla volontärkollegor man möter så otroligt roligt att träffa folk från olika delar i världen med samma syfte att vara med och ge de här barnen minnen för livet.

Koncentratioooooon!

Man märker hur sällan de här barnen har möjlighet till att få måla och bara att färglägga en bil från en målarbok skulle kunna sysselsätta vissa av barnen i timmar. Många av dem är inte heller vana med att använda en sax men de kämpar på och tillslut får de till det. Bör tilläggas att barnen vi har haft är mellan 7 och 12 år.

Nu är det över för den här gången och det kommer kännas tomt. Men förhoppningen är att hitta något mer volontärjobb i någon skola nu när det drar igång efter lovet. Tror inte det kommer vara så svårt men vi får väl se.

Lunch med ANUkvinnorna

Igår var jag i slummen hos ANU och åt lunch med kvinnorna och de andra volontärerna.
Det har nu blivit en tradition att den sista torsdagen varje månad äter vi lunch tillsammans efter att bussines uniten är slut vid 13. Men den här månaden fick det bli en tisdag av lite olika anledningar. Den här månaden var det vi volontärer som bjöd på lunch och på menyn stod det Pizza, pastasallad och fruktsallad till efterrätt.
Pizzan gick hem hos alla men pasta och grönsaker togs emot med lite blandade reaktioner. Men de flesta tyckte ändå det var gott eftersom det tog slut det jag gjort.






Det är inte för inte man blir lite stolt när man kommer dit, idag hade alla kvinnor klätt upp sig och gjort sig lite extra fina till lunchen. De hade alla sina fina sariis som de fick av oss i Diwalipresent och de hade tagit på sig sina fina smycken och gjort sig fina i håret med flätor och blommor.

ANU Produkter

Jag kom på att jag aldrig presenterat de produkter som kvinnorna i slummen gör där jag är och volontärarbetar så nu ska jag försöka beskriva lite vad de gör och visa lite bilder på färdiga produkter. Kan ju vara bra nu när jag efterlyser garner till det här.

Tanken med produkterna som tillverkas är att vi ska tänka återvinning och just nu arbetar kvinnorna med två olika tekniker.
Den ena är att väva väskor av gamla "festis" tetra pak.
Man klipper av toppen och botten och tvättar förpackningarn i såpvatten för att sedan klippa dem i remsor och "väva" ihop själva skalet till väskorna.
Här är ett gäng förpackningar som ligger på tork efter att de blivit tvättade. Det är viktigt att de torkar ordentligt innan man fortsätter arbeta med dem.


När väska är i önskad storlek skickas den i väg till en skräddare som syr i ett innertyg och sätter på axelremmar och sprejar på ett skydd på kartongsidan för att få en mer hållbar produkt.
SÅ här ser dessa väskor ut när de är klara.



Den andra tekniken är att brodera olika mönster med garn på gamla rissäckar.
Såhär ser säckarna ut när de kommer till oss innan de är tvättade och tillskurna.


När säcken är tvättad och torr klipper de ut den storlek det ska vara på den modell som de ska göra. De arbetar med fler olika modeller i den här tekniken.

Som ni ser sitter kvinnorna på golvet och arbetar.







Även de här väskorna görs färdiga hos en skräddare som syr ihop hela väskan. Det är otroligt fint arbete som de gör och många små detaljer.
Här är en laptopväska för kvinnor


Laptopväska och aftonväskor

Mer aftonväska



För att ta vara på så mycket som möjligt av materialet hittar vi på andra produkter som kan göras. Här är tex skärp en annan sak som de gjort är nyckelfodral


Nu är det inte så att varken vi som volontärer eller kvinnorna är de som designar produkterna eller är ansvarig för designen utan det är en som är anställd i projektet och är yterst ansvarig för design och form. Det är alltså hon som kommer på de olika idéerna med modeller och har mesta kontakten med skräddaren.
ANU är varumärket på de produkterna. Det är ett namn som de själva har kommit fram till. ANU är ett Indiskt namn som är enkelt och kort att skriva därför känndes det som ett bra varunmärkesnamn.

Som volontär är vi där tre timmar om dagen jag är där tre timmar på fredagar och resten av veckan är det andra volontärer som är där. Vår uppgift som volontärer är att i första hand att stöta och se till att alls som ska göras på en dag blir gjort. Se till att kvinnorna inte sitter och pratar bort tiden osv Men vi har även ett stort ansvar i att hjälpa dessa kvinnor med sånt som vi tycker är självklart att deras barn måste äta frukos, prata hygien och hälsa. Nu har vi även börjat med att lära dem engelska, fler av dem kan prata ganska bra engelska medan vissa knappt kan ett ord så det är väldigt viktigt för dem att lära sig. Det är så svårt att förklara vad vi gör exakt eftersom den ena dagen inte är den andra lik utan man får alltid ta tag i olika saker när man kommer dit.

Women bussines unit ANU

Som många av er vet så åker jag en gång i veckan till ett slumområde och volontärarbetar i ett projekt för kvinnor i området. Nu har jag inte förklarat så ingående vad bakgrunden och syftet med projektet är men tänkte att det kan vara dags nu. Speciellt när jag börjar fråga efter saker till det här och markandsföra de produkter som de tillverkar.

Bakgrund: För ca två år sedan startade en kvinna tillsammans med en lokal organisation det här projekten efter studier av området om vilka behov som finns, vad man kan ta tillvar på och vad man kan göra för att få området att växa ekonomiskt.
Hon har varit drivande i det projektet som jag är med i och det kallas 3D.

Syftet med projektet är att hjälp kvinnorna i området för att de ska kunna bidra till familjen med pengar samt att de ska få en mölighet till att komma till ett arbet och lära sig ansvaret med arbetet.
Kvinnorna som arbetar är rekryterade utifrån ålder, familjeinkomst och hur många barn de har under tre år.

Efterlyses

I ett av projekten i slummen arbetar kvinnorna med att göra olika typer av väskor av gamla rissäckar och överblivet garn. Nu behöver vi mer garn. Känner ni någon som har massa överblivet garn hemma eller du själv som vill bli av med lite då är jag jätte intresserad. Hör av dig till mig om det finns så återkommer med info om hur vi ska få hit det. Jag kommer till Sverige i december och hämtar upp det som samlats ihop.

Secondhand shop i Slummen

Ett av de volontär jobb jag har för tillfället är att tillsammans med några andra volontärer förbereda och vara med och öppna en seconhand butik i slumområdet jag brukar hålla till i.
Arbetet med butiken började i början av året då två studenter från Holland var här och gjorde ett arbete med att ta fram en affärsplan. De gjorde reserch i området och var och besökte en annan liknade butik i Delhi. Det finns alltså en affärsplan och hundra olika åsikter från olika håll om hur det ska gå att driva den här butiken.
Jag kom med i projektet i juni då det kom fram att jag har kunskap i ämnet med varuexponering, kundmöte och drift av en butik. Jag tyckte det lät roligt och kände att det var ett bra sätt att få bidra med mina kunskaper samtidigt som jag får något att pyssla med under hösten.

Att öppna en secondhand butik i ett slum område kan ju till en början låta helt genialiskt. Billiga saker som folket i området inte har råd med annars. Men nu är den långsiktiga planen med butiken att den dels ska skapa arbetstillfällen i området. Det ska anställas folk som senare ska kunna driva butiken på egen hand och med det måste butiken bli lönsam. Det går därför inte att sälja alla varor för billigt samtidigt som de inte får bli för dyrt. Det finns mycket saker att ta hänsyn till i ett sånt här projekt.

För att komma ett steg närmre ett öppnande av butiken har jag under två dagar varit i butiken och börjat med att sortera ut kläder och andra saker som folk skänkt till projektet. Det tar tid att ta upp ur påse/kartong, titta på plagget om det är ok och sedan vika det igen och lägga det på rätt ställe. Så här glad kan man vara för det.


Men det vi fick börja med igår var att damtorka alla ytor som det ska ligga kläder på. Butiken har stått orörd nu i ca 2 månader och jag kan säga att det blir ordentligt skitigt på den tiden.




Nu börjar det så smått bli lite ordning men det är en bit kvar. Vi har varit där i två dagar och jag kommer vara där i morgon också. Men det kommer inte räcka så vi får se hur mycket mer tid vi behöver lägga innan det är i sånt skick att det går att öppna. Men det är inte bara det här med att alla saker ska vara på plats. Det har tagit otrolig tid för att kunna registrera butiken som ett företag och vi har inte någon som kan ta det ekonomiska ansvaret för butiken när den öppnat.
Men det finns några andra som arbetar med att lösa dessa bitar. Vi som volontärer hjälper till med det mer praktiska bitarna runt såna här projekt. Pappersbiten får andra sköta som kan språket och som vet vad som krävs av myndigheterna. Men det betyder inte att vi inte måste ligga på. Följer inte vi upp som volontärer kan det ta ännu längre tid innan det händer något.

Det här är ett ämne som jag kommer återkomma till. Mer bilder och tankar om hur det kommer gå till och hur saker löser sig. Jag är lite spänd över hur det kommer se ut när vi lämnar landet om 6 månader. Men det får tiden utvisa.

Onsdag kvällen

I går gjorde jag en sån där impuls grej som jag efteråt är så nöjd att jag verkligen gjorde. Det började med att jag i tisdagskväll fick ett mail med en inbjudan till en dansuppvisning. Jag tänkte att jag har inget annat för mig så jag kan väl åka dit och se vad det är för något. I värsta fall är det bara att åka hem igen om det inte är vad jag trott. Eftersom jag inte hade några förväntningar så kunde det bara bli bra och det blev det.
Det var en dansuppvisning som framfördes av en professionell dans/teatergrupp, W-Ish, som i huvudsak vill inspirera barn och ungdomar, i de mindre privilegierade områdena i Bangalore, till att kanske börja dansa och ha möjlighet att visa upp sina talanger.

Nu har de startat ett projekt som heter "Nimma vedike 2010". Till det har de haft uttagningar där barn och ungdomar har fått visa upp sina talanger. 20 st har blivit utvalda att delta i projektet och dessa 20 visade också upp vad de lärt sig, under en tre dagars workshop, som de hade förra veckan. Det var otroligt roligt att se vad de lärt sig och vilken glädje det finns i dansen.
Här kan ni se ett litet klipp från en av danserna.



Det här projektet är ganska unikt i Indien då man börjat med att killar och tjejer dansar tillsammans på scen. Eftersom jag själv provat på lite av stilen här vet jag att det inte är helt lätt att lära sig.

Inbjudan fick jag av den kvinnan som startat alla de olika projekt som jag har och kommer vara volontär i, hon är en otrolig inspirations källa och har gjort mycket bra saker, i ett av Bangalores slumområde. Sommaraktiviteten var ett av dessa projekt.
På uppvisningen var hon och jag de enda som inte kan språket här så för oss blev det en hel del gissande på vad som sas på scen. Hon var visserligen insatt i allt och hade lite koll så hon kunde förklara för mig.



En annan rolig sak var att jag fick se lite hur indierna beter sig på såna här tillställningar. I mitten av föreställningen blev det en presentation av de som varit betydelsefulla för projektet. De fick gå upp på scenen och blev presenterade av en kille sedan skulle var och en säga några ord om projektet.


En av dessa var den här mannen, som jag förstod det som, var en politiker eller representant från delstats regeringen. När han satt där på scen så ringde telefonen ett antal gånger en gång svarade han sedan satt han och bläddrade i en broschyr som han hade med sig upp. Jag kunde faktiskt bara le för det är tydligen så det är.

Volontär i Slummen

Dagarna i skolan går så fort nu är det bara tre gånger kvar. Får se vad som händer när sommaraktiviteterna är slut. Jag måste hitta något att göra efter det. Det är tack vare det som jag kunnat hitta en någorlunda vardag här.
I torsdags tog Jörgen ledigt halva dagen för att följa med mig till skolan. Det blev mycket uppskattat från båda hållen. Han tyckte det var väldigt intressant att se hur skolan ser ut och hur barnen har det.
Barnen gillade Jörgen också, en lång "viting" som kommer och busar med dem men det var mest killar som flockades runt honom tjejerna stod lite på håll och tittade.
Temat för dagen var att göra blommor av creppapper och vaser av gamla petfalskor. Alla barn jobbar väldigt intensivt och koncentrerat när de väl sätter i gång.


Här busas det för fullt....


Men när kameran kommer upp då blir det annat fokus.


En stolt kille som gjort fina blommor


Här en charmig kille som ger blommor till mig. Väldigt roligt men det kanske var mest för att få vara med på bild.
Vi samlar in alla saker som de gör, för att ha en utställning sista dagen. Då är även deras föräldrar inbjudna. Efterdet får de ta med sig sina saker hem.

Sommaraktivitet i skolan

Som många av er vet så har jag under några veckor jobbat som volontär i en skola i slummen. De kommunala Skolorna har sommarlov nu och då är jag med i ett projekt som anordnar aktiviteter åt några av barnen i skolan. Det är ca 100 barn inskrivna men det tillkommer och tappas några varje gång. Vissa försöker bara nästla sig in när det är dags för fruktstunden.
För att vi ska veta vilka som är inskrivna har vi namnbrickor som delas ut varje gång och samlas in i slutet.
Varje tisdag och torsdag är det aktivitet i ca 1.5 timme. Varje gång har vi olika teman där en person planerar något runt temat. Jag och en tjej till var med och planerade en dag då var temat siffror. Vi gjorde det enkelt ock lekte lite olika lekar runt siffror. Andra tema som varit är frukt, musik och blommor.
Barnen är indelade i olika åldersgrupper 3-5år, 6-9 år och 10-12 år och då anpassas aktiviteten till respektive grupp.
Det är otroligt roligt att åka dit varje gång.Barnen är väldigt glada och spralliga. Till en början var det lite kaotiskt men efter hand har barnen lärt sig hur det fungerar och det har blivit mycket lugnare. Så fort jag kliver ur bilen kommer de springande och vill hälsa genom att ta i hand och ropar antii, antii.


Barnen vill väldigt gärna vara med på bild och då kan det se ut så här.


Här är det utdelning av kex och frukt. Barnen är ganska ivriga, men vi har lärt dem att de som sitter ner får något.


Så här ser det ut i skolan...




och utanför.

Volontär i Slummen

Igår var jag på ett möte för att skriva upp mig som volontär under en månad. Jag kommer vara med i ett projekt som anordnar sommarlovs aktiviteter för barn i ett slumområde här i Bangalore. Två dagar i veckan, tre timmar om dagen, kommer jag vara med och försöka hjälpa till i olika aktivitetsgrupper. Jag har inte fått alla detaljer än men kände att det är en bra början in i "volontärdjungeln". Får se hur det blir. Känns riktigt spännande och roligt att kunna hjälpa till på det här sättet.
Detta kommer starta i mitten av april.