Onsdag kvällen

I går gjorde jag en sån där impuls grej som jag efteråt är så nöjd att jag verkligen gjorde. Det började med att jag i tisdagskväll fick ett mail med en inbjudan till en dansuppvisning. Jag tänkte att jag har inget annat för mig så jag kan väl åka dit och se vad det är för något. I värsta fall är det bara att åka hem igen om det inte är vad jag trott. Eftersom jag inte hade några förväntningar så kunde det bara bli bra och det blev det.
Det var en dansuppvisning som framfördes av en professionell dans/teatergrupp, W-Ish, som i huvudsak vill inspirera barn och ungdomar, i de mindre privilegierade områdena i Bangalore, till att kanske börja dansa och ha möjlighet att visa upp sina talanger.

Nu har de startat ett projekt som heter "Nimma vedike 2010". Till det har de haft uttagningar där barn och ungdomar har fått visa upp sina talanger. 20 st har blivit utvalda att delta i projektet och dessa 20 visade också upp vad de lärt sig, under en tre dagars workshop, som de hade förra veckan. Det var otroligt roligt att se vad de lärt sig och vilken glädje det finns i dansen.
Här kan ni se ett litet klipp från en av danserna.



Det här projektet är ganska unikt i Indien då man börjat med att killar och tjejer dansar tillsammans på scen. Eftersom jag själv provat på lite av stilen här vet jag att det inte är helt lätt att lära sig.

Inbjudan fick jag av den kvinnan som startat alla de olika projekt som jag har och kommer vara volontär i, hon är en otrolig inspirations källa och har gjort mycket bra saker, i ett av Bangalores slumområde. Sommaraktiviteten var ett av dessa projekt.
På uppvisningen var hon och jag de enda som inte kan språket här så för oss blev det en hel del gissande på vad som sas på scen. Hon var visserligen insatt i allt och hade lite koll så hon kunde förklara för mig.



En annan rolig sak var att jag fick se lite hur indierna beter sig på såna här tillställningar. I mitten av föreställningen blev det en presentation av de som varit betydelsefulla för projektet. De fick gå upp på scenen och blev presenterade av en kille sedan skulle var och en säga några ord om projektet.


En av dessa var den här mannen, som jag förstod det som, var en politiker eller representant från delstats regeringen. När han satt där på scen så ringde telefonen ett antal gånger en gång svarade han sedan satt han och bläddrade i en broschyr som han hade med sig upp. Jag kunde faktiskt bara le för det är tydligen så det är.