Oförutsedda stopp

Som många av er redan vet tar det alltid lite tid att transportera sig i den här stan. Mycket trafik och inte alltid så bra ordning på alla olika fordon som rör sig på gatorna. Men man tar sig fram och får räkna med att det tar tid. Många fråga ofta hur långt det är till vissa ställen men så kan man inte räkna här, utan i Bangalore räknar man i tid. Till många platser har jag lärt hur lång tid det bör ta. Men sen kan oförutsedda sker inträffa och det tar längre tid ändå.

Som den här torsdagen när jag var på väg till Leela Palace på OWC coffee morning. Dit har jag lärt mig att det tar ganska precis 30 minuter en vanlig dag.

Men den här dagen tog det lite längre tid då vi plötsligt hamnade i någon slags "festival" som det närliggande templet hade. Först trodde jag det var en olycka som inträffat innan efter några minuter kom fram och fick syn på dessa ekipage och jag hörde trummorna, musiken och såg allt folk.

Massor med folk och en riktig folkfest mitt på gatan. Då kan man inte annat än att le. Vilka kreationer de hade gjort. Stora vagnar som var dekorerade. Några personer som kämpade med att dra vagnarna och det såg riktigt tungt ut.

En grupp som trummade och spelade och det kändes som en riktigt trevlig stämning förutom att trafiken stod nästan helt stilla eftersom vagnarna skulle transporteras mot trafiken. Bussar hade svårt att ta sig förbi och alla bilar som skulle passera fick tränga sig förbi. Men efter en stunds köande så tog vi oss ändå förbi och efter flöt trafiken på riktigt bra.

Det var inte helt klart vad de firade men som vår chaufför sa så var det en "festival" som det väldigt ofta är här.

Jag brukar ofta tänka när jag sitter i bilen att det är som en film som spelas upp utanför fönstret. Det är alltid något som pågår och jag får se det på min filmduk (vindrutan) ibland tokigheter, ibland märkliga saker, ibland roliga saker som man fnissar åt, ibland absurda saker och ibland härliga saker. Inne i stan kan det aldrig bli tråkigt, bara det att man ibland kan sakna att ha någon att dela det med eftersom chauffören inte alltid förstår varför jag skrattar, suckar eller bara skakar på huvudet. För det här är ju hans vardag han vet inget annat än den här trafiken och sättet att leva.