Nu tar jag beställningar!

Nu har försäljningen av ANU väskor tagit ordntlig fart och vi har mycket väskor i lager. Därför kan jag nu ta upp beställningar på väskor som jag tar med till Sverige i Juni.

Mycket och ingenting

Just nu är det en del saker på gång samtidigt som det kanske inte finns så mycket att skriva om. Därför det dåliga uppdateringen här på bloggen. Men här kommer en uppdatering om vad som hänt de senaste dagarna.

Lite bilder

Ibland kan lite bilder pigga upp när man inte har så mycket annat att tillägga.

Döda myten!

Jag vill med dett döda myten om att hemmafruar endast shoppar kläder, skor och väskor till sig själv för att sedan stressa vidare till en lunch eller fika.
Idag har jag shoppat såna tråkiga saker som rengöringsmedel, tvättmedel, toapapper och andra sådana saker. Jag brukar bunkra upp ordentligt när jag väl åker för att handla dels för att det är så tråkigt och sen för att jag vanligtvis inte handlar mat där. Förut var det "min" mataffär innan jag upptäckteen annan som var mycket bättre. Men spar som jag var på idag är en bra bunkra affär mycket storpack, bra parkering och ordentliga kundvagnar som man snabbt kan fylla.

Det här hör nog inte hit, men efter att jag avklarat tråkshoppingen så åkte jag till en hantverksutställning där hantverkarna och olika organisationer ställer ut och säljer sina saker. Där blev det också lite handlat som tre tavlor, en vas och ljuslyktor.
Sen var det hem för att sticka ner näsan i studieböckerna för att försöka bli lite klokare.

Öppning av secondhand butik

Igår var jag  på en efterlängtat öppning av en second hand butik i slummen där jag arbetar. För er som kommer ihåg så skrev jag ett inlägg i augusti läs här om att vi höll på att göra i ordning i butiken inför premiären den första september. Det blev ingen öppning i September och inte heller i oktober utan öppningen blev igår. 9 månader senare.

Loppis i Bangalore

I onsdags var jag och arbetade som volontär på en variant av loppis här i Bangalore. Den är en tillställning som OWC anordnar årligen till välgörenhet. Mestadels är det kläder och skor som går till försäljning men även en del husgeråd och böcker alla saker är skänkta av "expats" som lämnat Bangalore eller rensat lite hemma.

Cricket!

I fredags var vi och tittade på en cricketmatch live på Bangalore cricketstadium. En sak vi pratat om länge att göra eftersom cricket är nationalsporten i landet och alla är som tokiga i det. Det är ju något man måste ha gjort en gång innan man flyttar. Jämför det med fotboll och hockey hemma där varenda uteställe har en storbildsskärm och massa olika erbjudanden när det är match. De som inte har möjlighet att ta sig till stadium sitter klistrad framför tv och följer matcherna.

Blommor

En rolig sak här i Indien är det här med blommor. För några veckor sedan när vi skulle iväg till ett par kompisr ville jag ta med mig lite blommor. Jag sa till min Chaufför när vi åkte att vi skulle stanna om vi hittade någon florist. Lättare sagt än gjort, nästan ända framme hos kompisrna hittade vi en shop eller ett "hål i väggen" som vi kallar dem här.

Jag hoppade ut och sa att jag ville ha lite rosor och något grönt i när han förstått att det var en bukett jag ville ha blev det fart på en av killarna.

Han ordnade klippte fixade och gjorde en super fin bukett med 20 rosor i och lite grönt. det lindades en del tape runt stjälkarna och sedan var det folie runt och avslutningsvis lite vitt band runt. Allt detta med jobb och blommor betalade jag bara 100rp = 14sek.

Helt fantastiskt, då börjar man undra varför jag inte har mer blommor hemma när man kan köpa färska för så lite. En sak är nog för att jag är slö, en annan kan vara att jag inte har någon nära så det bara är att svänga förbi. Visst jag har en liten som ligger lite gömd precis i närheten men om man inte är på väg dit är det inget man stannar till på i farten. Men lite nu och då blir det ändå lite blommor i lägenheten.

Oförutsedda stopp

Som många av er redan vet tar det alltid lite tid att transportera sig i den här stan. Mycket trafik och inte alltid så bra ordning på alla olika fordon som rör sig på gatorna. Men man tar sig fram och får räkna med att det tar tid. Många fråga ofta hur långt det är till vissa ställen men så kan man inte räkna här, utan i Bangalore räknar man i tid. Till många platser har jag lärt hur lång tid det bör ta. Men sen kan oförutsedda sker inträffa och det tar längre tid ändå.

Som den här torsdagen när jag var på väg till Leela Palace på OWC coffee morning. Dit har jag lärt mig att det tar ganska precis 30 minuter en vanlig dag.

Men den här dagen tog det lite längre tid då vi plötsligt hamnade i någon slags "festival" som det närliggande templet hade. Först trodde jag det var en olycka som inträffat innan efter några minuter kom fram och fick syn på dessa ekipage och jag hörde trummorna, musiken och såg allt folk.

Massor med folk och en riktig folkfest mitt på gatan. Då kan man inte annat än att le. Vilka kreationer de hade gjort. Stora vagnar som var dekorerade. Några personer som kämpade med att dra vagnarna och det såg riktigt tungt ut.

En grupp som trummade och spelade och det kändes som en riktigt trevlig stämning förutom att trafiken stod nästan helt stilla eftersom vagnarna skulle transporteras mot trafiken. Bussar hade svårt att ta sig förbi och alla bilar som skulle passera fick tränga sig förbi. Men efter en stunds köande så tog vi oss ändå förbi och efter flöt trafiken på riktigt bra.

Det var inte helt klart vad de firade men som vår chaufför sa så var det en "festival" som det väldigt ofta är här.

Jag brukar ofta tänka när jag sitter i bilen att det är som en film som spelas upp utanför fönstret. Det är alltid något som pågår och jag får se det på min filmduk (vindrutan) ibland tokigheter, ibland märkliga saker, ibland roliga saker som man fnissar åt, ibland absurda saker och ibland härliga saker. Inne i stan kan det aldrig bli tråkigt, bara det att man ibland kan sakna att ha någon att dela det med eftersom chauffören inte alltid förstår varför jag skrattar, suckar eller bara skakar på huvudet. För det här är ju hans vardag han vet inget annat än den här trafiken och sättet att leva.

Sommaraktiviteter i slummen

I dag har jag varit i slummen och arbetat. Det var samma aktivitet som jag var med på förra året under skollovet som barnen i de statliga skolorna har.

Under fyra veckors tid två dagar i veckan har det sjungits sånger, klippt, klistrat, målats, dekorerats, busats, limmats, skrattats, tävlats och räknats.

Jag har varit där de senaste tre veckorna och idag var det sista gången för mig. De andra träffas en sista gång på torsdag men då har inte jag möjlighet att komma.

De vill gärna vara med på bild och vill självklart se den efteråt

Ett år sedan sist och det har varit minst lika roligt det här året. Jag blir alltid så förundrad över den glädje dessa barn utstrålar. Även om det i år har varit långa dagar, med en förmiddagsgrupp och en eftermiddagsgrupp, så åker man ändå därifrån med så mycket energi.

Tänk att få en sån här bukett

Varje morgon när man kommer möts man av glada små barn som kastar sig över en och ropar Auntiiii Auntiii! Det ekar sedan några timmar i huvudet efter man kommit hem. Många vill ta i hand och hälsa medan vissa när de ska hälsa drar undan handen och drar den i håret, sedan ler det stort när de "lyckats" lura mig.

Barnen gillar att pyssla, måla, klippa och klistra

Sedan är det alla volontärkollegor man möter så otroligt roligt att träffa folk från olika delar i världen med samma syfte att vara med och ge de här barnen minnen för livet.

Koncentratioooooon!

Man märker hur sällan de här barnen har möjlighet till att få måla och bara att färglägga en bil från en målarbok skulle kunna sysselsätta vissa av barnen i timmar. Många av dem är inte heller vana med att använda en sax men de kämpar på och tillslut får de till det. Bör tilläggas att barnen vi har haft är mellan 7 och 12 år.

Nu är det över för den här gången och det kommer kännas tomt. Men förhoppningen är att hitta något mer volontärjobb i någon skola nu när det drar igång efter lovet. Tror inte det kommer vara så svårt men vi får väl se.

Banglore Party

Igår kväll var jag bjuden på fest till en av mina volontärkollegor. Det var ingen direkt anledning till festen utan de ville bara bjuda hem lite folk och det kan man inte tacka nej till (speciellt när man som jag är själv hemma nu). Klädkoden var etnisk med fri tolkning. Jag hade lite problem med att veta vad jag skulle ha på mig vad har vi som är typsikt svenskt som man kan ha? Jag kom inte på något bra i alla fall det är ju inte precis så att man har med sig en folkdräkt eller vad har vi som traditionell klädsel annars? Har vi något så har jag inga kläder till det här i allafall så det fick bli en variant på den traditionella indiska kläderna. Eftersom jag fortfarande inte äger någon sari.

Klänning med matchande churidhar (byxorna som är under) och en dupatta (lång sjal) färgvalet kan vi diskutera en annan gång. Det här fick bli lite av en snabblösning.

Men vilken supertrevlig fest det var. Liveband som spelade några timmar och det var ordentligt röj. de hade dekorerat hela huset med ljusslingor och det var precis så där galet som det kan bli i Indien med ljusslingor. God mat, massa skratt, dans och prat blev det.

Idag har jag därför varit lite sliten. Ordentlig sovmorgon, en tur till polen och sedan mest slappat. Om några dagar kommer J hem och det längtar jag till. Alltid lite extra jobbigt att vara själv hemma en helg. Men jag tycker ändå att jag har skött mig bra och festen igår blev höjdpunkten.