Nedräkning

Oj  vad tiden går fort nu helt plötsligt. Nästan tre veckor sedan sist men vad mycket det har varit sen dess. Jag har inte riktigt haft tid eller snarare ro att uppdatera bloggen förrän nu.

De här veckorna har vi fyllt med besök från Sverige. Jag har tagit dem med runt i Bangalore.  Med besök av en liten på 1,5 år har dags rutinerna varit ett måste och det har varit ganska lugnt tempo även om det varit full fart på henne. Fasta mattider och fruktstund lite nu och då är något jag inte varit så van vid tidigare. Men jag tycker allt har gått väldigt bra och det är som vanligt så roligt att ha besök.
En vecka var våra kompisar iväg på egen hand till Sri Lanka under den veckan passade Jörgen på att jobba på annan ort alltså åka till en gruva och jag skrev en avslutande skoluppgift för kursen jag läst.
Så smått börjar vi packa. Det är en hel del saker som ska vidare på annat håll och det måste organiseras upp och det är i det skedet jag är i nu. Om en vecka ska våra 6 kubik packas och vi flyttar ur lägenheten. Så det är ingen stress än.

Vi njuter nu av allt det goda Indien erbjuder. Vi har ätit brunch vid poolkanten på ett av de finare hotellen i stan.

Och njutit av den goda maten. Efterrättsbufféen är nog den bästa på hela brunchen om man frågar mig eller så kommer den tätt följt av skumpan som alltid fylls på i glasen genom hela måltiden och förståss det trevliga sällskapet 

Vi har hunnit spela lite golf i det härliga vädret, gått på spa, legat vid poolen försöker också hinna träffa så många som möjlig innan jag åker hem. Vi betar av den ena efter den andra. Varför ska allt roligt hända nu när man ska flytta? Eller är det bara som vanligt utan att jag förstår att det är så roligt här?

Jag har ännu inte riktigt förstått att vi snart flyttar och det gör att man inte kan tänka klart. Allt löser sig på något sätt och det är det vi lever på. Jag har gett upp all stress med att hitta saker jag inte köp tidigare som skulle vara roligt att ta med hem. Istället prioriterar jag att träffa alla som jag lärt känna här och njuter av de sista veckan av ledig tid. Mycket konstig känsla att inte veta när man kan hinna träffa alla där hemma vilket jag annars har kunnat göra precis när jag vill.

Jag har nu börjat få lite jobb ångest. Hur ska det gå att komma upp på morgnarna och komma iväg? Det som jag under de här två åren längtat så efter är nu lite skrämmande. Det är bra konstigt. Men det känns ändå jätte bra att flytta hem. Vilket säkert inte kommer vara så lätt som man gärna vill tro.