Snabba vändningar

I mitt förra inlägg berättade jag hur glad jag var med massor med saker på gång, men vad fort det kan vända här. Om jag hade gjort som jag kände i torsdags så hade jag nu varit inneboende hos mina föräldrar i Sverige. Men som jag brukar tänka att motgångar är till för att besegras och den här gången var det bara en liten petitess som var min motgång och ganska fort blev det bättre.


Motgången den är veckan har varit att jag helt fått börja tänka om med alla mina dagliga aktiviteter som jag haft. När vi flyttade hit insåg jag fort att man inte kunde planera in för många saker på en dag. Men när man kommit underfund med hur lång tid saker och ting tar och en del planering har jag ändå fått i hop dagarna.
Nu är det så att Jörgens kontor har flyttat ut utanför stan och han behöver bilen för att ta sig. Det tar nu en timme för honom att åka till jobbet och den här veckan har det tagit ca 1,5 timme till två timmar att få tillbaka bilen. Vilket jag inte är van vid.
Hela veckan har varit en enda stress. för att hinna med det nödvändigaste. Fort hem för att hinna skicka iväg bilen i tid så att Jörgen inte ska behöva sitta i trafiken över två timmar i rusnings trafik. För gör han det är det inget trevligt att få hem honom han har nämligen ganska kort stubin när det gäller trafiken här och efter en lång dag på kontoret är det inte så roligt att spendera så mycket tid i bilen.
Jag har varit för bortskämd under de här året då jag nästan alltid haft tillgång till bilen vilken dag som helst i veckan men nu har jag bara bil några timmar mitt på dagen och när min aktiviteter ligger lite spritt runt i stan insåg jag i veckan att jag behöver tänka om lite.

I torsdags nådde jag någon slags stress och trötthetsnivå då det tog väldigt lång tid innan bilen kom hem, när den väl kommit hem en timme senare än vanligt fick jag själv sedan sitta i trafiken som stod nästan helt stilla i hela stan och detta pga regn som pågått i till och från hela veckan. Trafiken blir än mer jobbig när det regnar.
Så här i efterhand kunde man ju tänkt till och planerat frågat andra om man kunde åka med men är inte van vid den är situationen och blev irriterad på mig själv att jag inte fattat att det tar tid.

När jag väl kom fram en timme sent och precis när coffeemorning stänger kl 12 och fick träffa lite bekanta ansikten och fick höra att alla haft problem att ta sig dit under morgonen kändes allt mycket bättre och morgonens känslor försvann.
Kanske ingen stor motgång kan tyckas men med en blandning av fler olika faktorer blev det åter igen trafiken som utlöste min frustration och uppgivenhet.
Nu hoppas jag att vi kan  lägga den här veckan bakom oss med nya erfarenheter, ett annat tänk och lite bättre planering inför kommande månader, så ska det här nog gå bra.

Ja vi var medvetna om att det skulle bli mycket bil åka nu när kontoret flyttade men vi har inte riktigt velat inse att det skulle vara så här svårt att ta sig. Efterklok det är jag bra på att vara!