Hästkapplöpning

I lördags var det spänning och trevligheter på hög nivå.  OWC bjöd in till en dag på Bangalore Turf Club och hästkapplöpning det bjöds på mat, dryck  spel, spänning och trevligt sällskap. 

Inbjudan, mycket högtidligt på baksidan stod vissa förhållningsregler dels den om dresscoden.  Man skulle kunnat ha sin nationaldräkt, men tyvärr har vi glömt knästoffsar och folkdräkten hemma i Sverige. Inte hade vi någon safari kostym med tillhörande hjälm heller så det fick bli en klassisk klädsel som klänning för mig och kavaj och chinos för Jörgen. Kvinnorna rekommenderades att hatt, men jag hade problem att hitta någon som jag gillade eller kände mig bekväm i så stod jag över det. Gjorde istället håret lite fint och satte i en färsk blomma. 

Jörgen satsade en del, vann lite men de pengarna spelades bort lika fort. Nu ska tilläggas att med "leksaks" pengarna de har i det här landet var det inga stora summor som satsades. Bara för att öka på spänningen lite så satsade vi lite. Här har Jörgen hittat någon som verkar ha spelat på samma häst som honom det verkar glada båda två. 

Vissa av oss var väldigt seriösa ock läste boken innantill för att sedan kunna satsa. Vet inte om det hjälpte alla gånger. Min taktik var ändå att gå på utseendet på hästarna vilken färg de hade om de såg snabba ut eller om Jockeyn hade några fina kläder på sig. Det fungerade nästan men när jag förlorat några gånger gav jag upp spelandet och fortsatte bara att mingla runt och prata med folk. 

Då banan är ganska så stor kunde vi lätt hänga med på tvskärmar för att se hur våra hästar låg till på andra sidan banan. Mycket spännande var det till och från. Åtta lopp kördes varje lopp tog cirka en minut och det var en halvtimme mellan varje lopp. Så vi var där hela eftermiddagen. Efter sista loppet var det bara att åka hem och vila.

 Det bjöds på en inte altför spännande lunch men lite hittade vi som gick ner och det fungerade bra ingen magsjuka efter.  Men å andra sidan fanns det gott om god dryck så det blev lite mer av den varan. Vilket kändes när vi kom hem vid halv sju på kvällen.
Det som var extra roligt var att jag nu efter ett år börjar introducera Jörgen för fler av mina vänner här. Vi har varit dåliga på att vara ute på såna här tillställningar. Men nu när tiden finns får man passa på. Eftersom vi bor där vi gör blir det inte så ofta man träffar de andra svenskarna och deras män men vid såna här tillfällen gör man det och det är alltid roligt.