Väntans tider

Ett långt inlägg idag men jag måste få ur mig det här.
Nu har även jag börjat förstå hur vissa saker fungerar här i Indien när det gäller hantverkare.
Vi har fått stopp i avloppet i köket så jag kan varken diska eller tvätta nu och har inte kunnat det sen i tisdags då allt började.
Första dagen när vi flyttade in i lägenheten hade vi ett läckage i köket under diskbänken. Men under tiden vi använde avloppet slutade det rinna ut vatten men eftersom managen i huset sa att han skulle skicka hit en rörmokare efter att vi flyttat in tänkte jag att jag skulle fråga honom när han hade tänkt att göra det. Jodå han skulle skicka hit någon. Så sen eftermiddag i tisdags dök det upp två gubbar som började fixa, innan de var klara hade de nästan fyllt upp hela köksgolvet med 1 cm vatten. Men de städade undan efter sig och hällde något medel rören för att lösa upp det som satt fast. Därför trodde jag att de var klara. Men på onsdagen när jag var i stort behov i att tvätta fick jag reda på att de inte gjort klart för då hade allt vatten från tvättmaskinen runnit ut på golvet istället för i röret. Inga rörmokare dök upp på onsdagen så på torsdagen ringde jag managen som sa att han skulle skicka en rörmokare men de kom ingen så då fick jag ringa på fredagen igen och då han skickade hit två killar som kom ca 2.5 timme sent. Det grejade lite och hällde något i rören och sa att de skulle komma igen på lördagen och jag fråga de NÄR de skulle komma efter en stund kom vi fram till att de skulle komma vid 10 på morgonen. Vid 11 dök de upp och då började de tjafsa om att de skulle ha pengar, men jag vägrade och skulle ta reda på hur det låg till med betalningen. Under tiden jag ringer några samtal försvinner killarna utan att säga något. Så under lördagen satt jag mest och väntade eftersom jag ville få det fixat visste inte om de skulle komma tillbaka. Det är grymt frustrerande och irriterande att bara sitta och vänta när man inte kan lämna huset för då kanske de kommer. Managen svarade tillslut inte på mina samtal heller. Jag fick mitt första sammanbrott igår och visste inte vad jag ska ta mig till. Tillslut gav jag upp och lämnade lägenheten vid tre tiden, mycket arg och besviken, för att möta upp en tjej som har lite samma problem som jag, men hon har problem med städfirmor och elektriker. Vi satt i flera timmar och bara pratade om allt möjligt och det var otroligt skönt, när jag kom hem var jag på mycket bättre humör men problemet är fortfarande kvar så idag fick jag diska i handfatet på en av toaletterna och har tänkt tvätta lite tröjor i duschen. Får se när man kan använda köket igen. Det är så här det är att vara hemmafru i indien inte alltid så lätt. Indierna kommer aldrig i tid om de kommer ens.