Hektisk helg i Bangalore

I helgen har det varit fullt upp,. Det var länge sedan vi hade en sån hektisk men rolig helg.
Det började med den traditionella fredags lunchen tillsammans med övriga svenska hemmafruar (och män) i Bangalore. Sista fredagen i månaden planers en lunch på en restaurang någonstans i stan. Det var full fart från det att vi träffades vi 12 till det att vi lämnade restaurangen kl 14.30. Jag skulle vilja rikta en eloge till de som serverade oss. Ni kan alla tänka er hur det låter när tolv(!) svenska kvinnor sammanstrålar och inte har setts på ett tag. Det är mycket som händer på en gång. Man kan säga att det blev en del kackel men så trevligt vi hade det.

På kvällen blev det en slags after work på en pub nära oss. Där träffade vi de andra paret som har flyttat hit från Södertälje. Det var en otroligt rolig kväll det blev mycket skratt och snack. Det är så soligt att Katarina och Martin bor på rätt sida av stan då kommer det garanterat att bli fler roliga kvällar med dem.
I den här stan stänger alla uteställen runt 23.30 så det blir inte så sena kvällar men ni vet alla hur pigg man är en fredagskväll.

På lördagen fick vi sova ut lite innan det bar av till ett område som heter Whitefield. Där skulle jag titta på en utställning/försäljning av de väskor som kvinnorna i slummen gör. Det blev inget köp den här gången utan jag väntar lite till tills det kommer fler modeller. Efter det blev det fika och lunch i ett närliggande köpcentrum.

Himmelskt goda chokladkakor och praliner. Just i den ordningen blev det, fika först och lunch sedan. Men det är ungefär så det brukar bli på helgen. Det finns så många bra ställen med godsaker så det gäller att passa på. Tyvärr var det vår dåliga planering som gjorde att det blev i den ordningen. Men men man får väl unna sig nån gång.
Vi var även hemma till den andra Scania familjen som nyligen har flyttat hit och tittade på deras fina hem och fikade och pratade.
På vägen dit fick vi punktering.

Sånt som händer i den här stan. Det var bara det att när chauffören skulle byta däck fanns det ingen luft i reservhjulet. Vi bestämde oss för att ta en auto den kilometern som vi hade innan vi kom fram istället för att stå och titta på hur han ska lösa allt. Arun fick lösa problemet och hämta upp oss lite senare. Det gick bra.

Kvällen gick i franskt tema. Franska ostar, indiskt vin och svenskt sällskap ja det kanske inte blev så franskt men det var de franska ostarna som var huvudpunkten på kvällen.

Vi avnjöt ostar tillsammans med vin och trevligt sällskap.
Jörgen var duktig eller uppmärksam på att det pågick en tävling och svarade rätt och vann en fin plånbok. En annan av svenskarna hade tur att hon bar rött kvällen till ära för hon tog hem det andra priset. Grand slam till Sverige alltså.


Söndagen gick i ett riktigt slappt tempo då vi inte är vana att hålla igång som vi gjort två kvällar i rad. Det blev lunch på UB-city,

lite shopping, glass på favorit glasstället och tv soffan. En lugn och skön avslutning på en händelserik helg.

OWC Coffee Morning

Nu kan man börja prata om kontraster. Ena dagen är jag i slummen och möter människor som lever på existens minimum, de bor i slitna hus eller i några skjul som är byggda med gamla palm blad , kartonger och träskivor. De lagar mat över öppen eld och menyn är oftast den samma från dag till dag, ris med röra. Barnen springer runt i trasiga och smutsiga kläder.
Till att andra dagen åka till ett av de finaste hotellen i Bangalore för att fika och träffa kvinnor från andra delar av världen. Dricka gratiskaffe, anmäla mig till olika roliga event och utflykter, prata av sig om sina vardagsproblem som man har eller dela med sig av saker man upplevt och få höra andras upplevelser av Indien.

I dag har jag alltså varit på Leela Palace och OWC Coffee mornig. Detta är ett stående inslag i veckans schema. Varje torsdag året runt mellan 10-12 kan man åka dit och träffa folk och nätverka, bli uppdaterad på vad som kommer, vad som hänt och träffa personer man inte sett på ett tag. Även bekanta sig med de som nyligen har flyttat hit. Det är ett otroligt bra och roligt ställe att träffa folk på.
Det brukar väldigt ofta sluta med att man är ett gäng som fortsätter vidare för en lunch och senare kan det bli en lite runda i några affärer. Lite lagom torsdagssyssla.


Idag blev det buffé i restaurangen på hotellet med tre svenskar och en amerikan. Mycket god mat och roliga diskussioner och prat. Efter det blev det en liten shoppingrunda i närligggande galleria också. Dagens fynd blev en kakburk med galna indier på.



När jag kom hem var jag tvungen att göra något att fylla burken med och då blev det till att göra kakor. Inte så fina men det är ibland svårt att baka här eftersom alla ingredienser är lite annorlunda. Men, men de smakar ju gott det är alltid något.

Secondhand shop i Slummen

Ett av de volontär jobb jag har för tillfället är att tillsammans med några andra volontärer förbereda och vara med och öppna en seconhand butik i slumområdet jag brukar hålla till i.
Arbetet med butiken började i början av året då två studenter från Holland var här och gjorde ett arbete med att ta fram en affärsplan. De gjorde reserch i området och var och besökte en annan liknade butik i Delhi. Det finns alltså en affärsplan och hundra olika åsikter från olika håll om hur det ska gå att driva den här butiken.
Jag kom med i projektet i juni då det kom fram att jag har kunskap i ämnet med varuexponering, kundmöte och drift av en butik. Jag tyckte det lät roligt och kände att det var ett bra sätt att få bidra med mina kunskaper samtidigt som jag får något att pyssla med under hösten.

Att öppna en secondhand butik i ett slum område kan ju till en början låta helt genialiskt. Billiga saker som folket i området inte har råd med annars. Men nu är den långsiktiga planen med butiken att den dels ska skapa arbetstillfällen i området. Det ska anställas folk som senare ska kunna driva butiken på egen hand och med det måste butiken bli lönsam. Det går därför inte att sälja alla varor för billigt samtidigt som de inte får bli för dyrt. Det finns mycket saker att ta hänsyn till i ett sånt här projekt.

För att komma ett steg närmre ett öppnande av butiken har jag under två dagar varit i butiken och börjat med att sortera ut kläder och andra saker som folk skänkt till projektet. Det tar tid att ta upp ur påse/kartong, titta på plagget om det är ok och sedan vika det igen och lägga det på rätt ställe. Så här glad kan man vara för det.


Men det vi fick börja med igår var att damtorka alla ytor som det ska ligga kläder på. Butiken har stått orörd nu i ca 2 månader och jag kan säga att det blir ordentligt skitigt på den tiden.




Nu börjar det så smått bli lite ordning men det är en bit kvar. Vi har varit där i två dagar och jag kommer vara där i morgon också. Men det kommer inte räcka så vi får se hur mycket mer tid vi behöver lägga innan det är i sånt skick att det går att öppna. Men det är inte bara det här med att alla saker ska vara på plats. Det har tagit otrolig tid för att kunna registrera butiken som ett företag och vi har inte någon som kan ta det ekonomiska ansvaret för butiken när den öppnat.
Men det finns några andra som arbetar med att lösa dessa bitar. Vi som volontärer hjälper till med det mer praktiska bitarna runt såna här projekt. Pappersbiten får andra sköta som kan språket och som vet vad som krävs av myndigheterna. Men det betyder inte att vi inte måste ligga på. Följer inte vi upp som volontärer kan det ta ännu längre tid innan det händer något.

Det här är ett ämne som jag kommer återkomma till. Mer bilder och tankar om hur det kommer gå till och hur saker löser sig. Jag är lite spänd över hur det kommer se ut när vi lämnar landet om 6 månader. Men det får tiden utvisa.

30 minuter på Fiskspa

Idag började vi morgonen i slöhetens tecken. Jörgen kom hem från Singrauli i går kväll kl 10 och han var ganska trött. När man transporterat sig på något vis under ca 16h har man nog all rätt att vara lite seg. Vi åt en god frukost och slöade framför tv innan vi kunde bestämma vad vi skulle hitta på idag. Vi tog, tillslut, ett beslut om att vi skulle åka förbi det "kända" fiskspa:t i stan. Har hört från andra att det är roligt och skönt. Sagt och gjort åkte vi dit och drog en chansning på att det skulle finnas någon ledig tid. I värsta fall hade vi en plan B men den kom inte till använding vi hade tur det fanns gott om tider. Det är roligt när man kan vara lite impulsiv när man vill gå på spa. Bara glida in och 10 min senare får man en behandling.


Hungriga fiskar

En "stackars" kvinna satt där med fötterna i vattnet och verkade ovanligt lugn så vi tyckte att det här kan inte vara så obehagligt. Men vi fick ett tips av henne att tänka på något annat så gick det bättre. Tur var väl det för det var en av de märkligaste känslan jag haft, det är inget för de som är extremt kittliga.


Snart mätta kan man tro....


....men inte de åt och åt eller det såg snarare ut som de dammsög huden hela tiden.


Korallen Jörgen.

Man kunde välja mellan 10,20 eller 30 minuters bad. I 30 minuters behandlingen ingick det en nack- och axelmassage så vi gick för den. Mycket skönt, det blev mycket bättre runt fötterna när de satte igång med massagen (man fick något annat att tänka på) så därför kändes inte 30 minuter allt för långt. Som man brukar säga på svenska lagom långt.

Eftermiddagen har vi bara varit hemma då det började regna på vägen hem. Inte så roligt att vara ute när det regnar. Det blir ju kallt också temperaturen sjunker till ca 20 grader. Ja om man frågar en Indier så säger de att det är kallt och vi är ju indier för tillfället så vi tycker också det är kyligt.
Jörgen har även uppdaterat sig på väderleksrapporten och det ser ut som det ska komma stora mängder med regn de närmsta dagarna så vi får se i morgon om jag får ett ryck att gå ut och titta på regnet. Vill inte känna att jag släpat med mig regnjackan i onödan. Nu kanske man äntligen kan få använda den.

OWC Roadtrip

Idag har jag varit på en så kallad roadtrip med OWC. Idag bar det av till Soukya Holistic Health Centre. Det är ett hälsocenter som jobbar med att se helheten i en person och ser sinne, kropp och själ och med det hjälpa människor att bli friska från sjukdom.
De jobbar mycket med det spirituella och att odla och servera ekologisk mat och ta vara på det som naturen kan bidra med till att människan ska bli frisk.
Vi fick en rund visning på området som är ganska stort.

Vi fick se de rum som erbjuds till de sjuka där man kan bo under olika lång tid. Fina rum lite som hotell...


...men med tillhörande trädgård. Alla små trädgårdar hade en liten damm med lotusblommor i.


De odlar alla grönsaker själva som de använder i matlagningen och till medeciner som de sjuka behöver. De utvinner tex oljor av olika blad som de sedan använder i läkningsprocessen.

Många ställen att promenera på. Runt hela området skulle man kunna få ihop till en 2km lång promenad.


Det var ett väldigt lugnt och fridfullt ställe. Förstår att många åker hit för att heala sig. I en kombination med mat, vila och behandling kan jag tänka att många mår bra efter en vistelse här.
Vill ni läsa mer eller titta på fler bilder kan ni gå in här Soukya

Efter det blev det lunch med några av de svenskar som var med och avslutades med en fika hemma hos en av dem innan min resa hem började. På morgonen tog det nästan två timmar att åka men hem gick det på en timme. Allt beroende på trafiken i den här stan.

I måndags lekte jag Bollywoodfru på hög nivå. Det blev en lunch med ny inflyttade Maria på ett ställe som heter UB City och sedan gick jag och klippte mig och färgade håret. Precis en sån där stressig dag som bara en hemmafru kan ha.
Tyvärr blev frisyren inte så lyckad. Lite av en indiskhockeyfrilla. Tydligen en inne grej här som inte fungerar i mitt hår. Men det kan lätt bli så när språket är en svårighet.

Happy Independenceday India!

Idag är det Indiens självständighetsdag. Den firas inte i någon större utsträckning här i Bangalore. Vi fick höra att det är en större marsch i Delhi som kommer sändas på tv som kan vara roligt att titta på. Men annars inget speciell som man bör vara delaktig i. Hos oss hade vår "bostadsförening" ordnat ett litet firande med en flaggceremoni klockan 9.45 i morse. Jörgen och jag tänkte att det kunde vara skoj att se vad det innebär. Så vi tog oss ner på gården för att se. Vi trodde att vi skulle vara ensamma men det var faktiskt flera av grannarna som var ner, men övervägande Indier.
Ceremonin var över på 5 minuter. Men vi blev kvar en stund efter och pratade lite med grannarna. Ibland kan det ge en hel del att vara med på såna här saker. Vi träffade flera av grannarna som man tidigare inte har sett. Så vi blev lite uppdaterade på vad som händer runt omkring oss.







Igår var det vår chaufför Arun som fick vara vår guide. Han tog oss med till "hans" kyrkan som är en katolsk kyrka. Den här kyrkan är byggd för fyra år sedan och är en av Indiens största. När vi kom dit pågick en predikan så vi kunde inte se invändigt utan fick gå runt den. Vi var även in till ett museum som tillhörde kyrkan.




Här är den gamla kyrkan som hade blivit för liten och därför var de tvungna att bygga den lite större.


Den här mannen visade oss tunt på museet han var väldigt glad att vi kom förbi och berättade glatt olika historier runt de olika objekten som fanns.

Efter det bar det av till Aruns "brother" som visade sig vara cousinbrother som äger ett gym. Det var ett väldigt fin gym. Öppet, ljust och många av de maskiner man kan tänkas behöva. Kan tänka mig att den här brodern är en stolthet för familjen som driver ett eget företag därför var det viktigt för Arun att visa det för oss.

Lunch med ANU

Igår var jag och åt lunch med kvinnorna som jag jobbar med i slummen. Den sista Torsdagen i varje månad har de knytis som avslutning på arbetsdagen. Den här månaden valde de att ta lunchen en vecka senare för att uppmärksamma Independenceday som i övrigt inte verkar firas i någon större utsträckning.
De gör upp innan vem som ska ta med sig vad sedan får alla äta av allt. Jag brukar vanligtvis vara där på fredagar och volontärjobba men tyckte att det här är ett bra tillfälle att integreras mer i gruppen och för egen del var jag nyfiken på hur det går till och vad som bjuds på.


Uppdukat, självklart på golvet. För mig var det vissa svårigheter med att sitta på golvet. Man är inte så smidig och får ont i fötter och ben. Men jag klarade av det ganska bra ändå.


Det var många olika saker som det bjöds på, tyvärr har jag inte lärt mig namnen på alla rätter, men det var ris, kycklinggryta, starka såser, bröd i två varianter och lite andra små tillbehör. Till detta serverades vatten. Allt smakade väldigt gott. Jag undvek det som såg extra stark ut. Men jag svettades bra ändå och kvinnorna höll ordentlig koll på mig och skrattade med mig när jag antydde att något var "lite" starkt.


Så här fint la de upp maten på bananbladen som används som tallrik. Det här var den sista bilden på måltiden för när jag väl börjat äta rör jag inte vid kameran. Som många vet äter man med händerna och här fanns verkligen inte några alternativ. Kladdigt blev det men jag kämpade på så gott jag kunde. Fick hela tiden påminna mig själv om att inte använda vänsterhanden. Ett tag satte jag mig nästan på vänsterhanden just för att inte göra bort mig. Tekniken behöver dock slipas lite till innan jag kan känna att jag har ett bra indiskt "bordsskick".
Mycket trevlig dag jag känner att kvinnorna nu för varje vecka släpper in mig mer och mer och det ska bli riktigt roligt att åka dit i dag igen.

Channapatna Toy town

Idag har jag och Kristin (min roadtrip vän)varit på en ny roadtrip. I dag bar det av till en liten stad som ligger ca 6 mil sydväst om Bangalore, Channapatna. Channapatna är en lite stad som är känd för sin träleksakstillverkning.
Kristin ska åka hem till Kanada på söndag och är i full färd med att få ihop alla presenter som ska delas ut när hon kommer hem. Därför tyckte vi att det skulle passa bra att åka dit för att köpa leksaker till de små hon känner. Ja visst det blev några fynd för mig också. Jörgen ska ju ha något att göra på kvällarna.


När vi kom till Channapatna frågade vi min chaufför om han visste om det finns någon fabrik i närheten så vi kan se hur de tillverkar leksakerna. Ska man på roadtrip till ett ställe som är känt för något vill man gärna se hur det verkligen går till. Man kan inte lämna Gränna innan man besökt ett polkagrisställe eller varit i Nusnäs och inte sett dalahästtillverkningen som ni alla vet, då kan man inte åka till Channapatna utan att se tillverkningen. Efter lite runtfrågande blev vi visade till en liten gata, bakom huvudgatan i stan, där mötte en glad man upp oss och visade oss in bland bostadshusen.
Jag var skeptisk eftersom jag trodde att fabriken skulle vara lite större men så var det inte. Här tillverkas leksaker i små privata "snickarbodar"
Min chaufför fick följa med som tolk då engelska inte är så vanligt på landsbygden. Mannen startade glatt sin maskin och visade hur tillverkningen går till.



Barnen på gatan flockade runt oss och som vanligt var det roligt att få vara med på bild.


Sedan fick vi följa med in i hans hem för att titta på färdiga produkter.


Hela familjen samlades runt oss medan mannen plockade fram den ena leksaken efter den andra i hopp om att vi skulle köpa massor.


Många av sakerna han visade var trasiga eller så saknades det någon del, det verkade lite som det var andrahandssorteringen vi fick ta del av. Men vi hittade några saker vi gillade och fick betala det pris vi tyckte att det var värt. Vi överbetalade nog men alla parter var nöjda och vi fick ett otroligt roligt minne att ta med hem. Att bli inbjuden hem till en familj sådär och se hur de lever och vad de tjänar pengar på är alltid intressant att se. Vi blev även bjudna på te och i slutet ville de att vi skulle ta ett familjefoto. Efteråt var vi väldigt nöjda men ville ändå handla mer så vi åkte vidare till huvudgatan där leksaksaffärerna ligger på rad.
Efter lite letande hittade vi en butik med mycket leksaker och shoppade loss.



Här är mina fynd.

Efter det blev det till att åka hemåt igen. Det tog cirka två timmar att komma hem men en bilresa med Kristin kan aldrig bli lång, det finns så mycket att prata om med henne.

Blomsterutställning Lalbagh

I dag har vi varit på en blomsterutställning/trädgårdsmässa i Lalbagh. Men vi började dagen med en tidig promenad (kl07.15)till Cubbon Park. Jörgen har under veckan kommit på att parken har stängt för bilar fram till 8 på morgonen och då är det väldigt lugnt och skönt att gå där. Det var full med liv i parken ändå av pigga morgon motionärer och vi. Efter det en god frukost innan det bara av till Lalbagh dr de har den årliga blomsterutställningen.
Många fina blommor blev det och massor med foton. Jag har nog aldrig sett så många systemkameror på en och samma gång. Det var alltså inte bara vi som sprang runt som galningar och fotade alla fina blommor. Alla blommor som fanns med finns i någon form i Sverige om det är i trädgården eller som krukväxt så det var inga direkta nyheter men jag som är tokig i blommor frossade.





Fler än vi som fotade.


Indian Gate utformad av endast rosor mycket fint.



Efter Lalbagh åkte vi till vårt favorit glasställe och åt glass och drack kaffe innan vi åkte hem för en slappar etermiddag. Jörgen spelade tv-spel medan jag ordnade med bilder och senare gjorde middag. Det är så det är att vara hemmafru, han roar sig medan jag fixar i köket.
Efter middagen tog vi oss ytterligare en promenad, vi är på gång nu eftersom vi känner att sviterna efter Sverigebesöket nu måste försvinna. Den här promenaden var betydligt mer spännande än andra promenader vi gjort här. Vi bestämde oss för att gå i motsatt riktning mot vad vi brukar och gå i "vårat" kvarter. Det blev små gator med folk som tittade på oss och några barn som som sprang efter oss och frågade om vi hade choklad. De ville även ta på oss för det är spännande med "blekfisar". På gatorna vi hamnade var det febril aktivitet små gator med mycket trafik som vanligt här. Vi kände oss faktiskt lite ut tittde, det nog många som fick något att prata om i kväll.
När vi kom tillbaka från promenaden tittade vi ut och såg att det ösregnade ute. En väldigt lokal skur som vi precis missade det var skönt. Rätt som det är kommer det en skur, kan man säga här.
Nu blir det en hemmakväll med eventuellt en film.

Delhi Del 2

Måndagen i Delhi blev ganska lugn. Jörgen var tvungen att jobba lite så det blev för mig att sitta framför datorn och surfa och blogga.
Jag vet inte om jag störde Jörgen men helt plötsligt ringde han ner till Hotellets spa och bokade en massage till mig. På tio minuter var jag ner på spa:t och låg på en mssagebänk och avnjöt en super skön behandling. Att det alltid är så skönt efteråt.

Det blev lite bråttom att jag skulle få behandling eftersom vi på eftermiddagen hade vi planerat att åka till STC:s (Svenska Export Rådet)kontor för att hälsa på dem där.
Vi träffade några som jobbar där och som Jörgen har haft lite kontakt med. Det var kul att se deras kontor och träffa dem. Alltid bra att ha en bild på dem man pratar om. Vi hade lite tid över så vi tog en sväng i bilen till de centrala delarna i Delhi, Connaught Place. Tyvärr tänkte vi inte på att vi var där under rusningstiden då alla kontor stänger så vi fastnade i bilköer. Så det blev "raka" vägen tillbaka till hotellet efter det. Det finns inga raka vägar här. Det tar en väldig tid att ta sig. Hotellet ligger en bit utanför stan också och det gjorde att vi satt mer i bilen än vad vi spenderade på de olika platserna. Nästa gång får vi bo på ett mer centralt hotell.

På kvällen åt vi middag på hotellet det blev pizza. Men innan middagen fick Jörgen sig en omgång också. Han gick till spa:t och fick samma behandling som jag en skön massage. Lite lyx i vardagen måste man unna sig.

Tisdagen var Jörgen i väg på en invigning av en verkstad, det var det som var anledningen till Delhi besöket. Han åkte tidigt på morgonen för att hinna dit i tid. Jag blev kvar på hotellet för att packa och ta det lugnt. Jag åkte på någon magsjuka igen och höll mig lite lugn på morgonen. Men när jag trodde att jag var lite bättre tog jag en bil och åkte in till stan för att se en marknad (Kahn Market) som jag blivit rekommenderad att gå på. Det visade sig att det vara ett kvarter med fullt av affärer som vi har här i Bangalore. Så jag tog bara en snabb titt innan jag tog mig tillbaka till hotellet för att vila lite innan vi skulle åka tillbaka till Bangalore.

Tanken var från början att vi skulle åkt vidare från Delhi till Varanasi. Jörgen skulle ha åkt till gruvan som ligger utanför men planen blev ändrad och vi åkte hem istället. Varanasi får bli en annan gång.

Minisemester i Delhi

Nu gäller det att passa på att hänga med Jörgen dit han åker om vi ska hinna se och upptäcka Indien innan det är dags att flytta här ifrån. Den här gången blev det Delhi. Lördagen gick åt till att resa, vi landade på eftermiddagen och då var vi kvar på hotellet tills det att det var dags att åka in till Stan och äta middag tillsammans med två kollegor till Jörgen. Middag blev det på Hard Rock Café. En favorit bland de killar som arbetar här i Indien. Som de brukar säga -det gäller att passa på att äta gott kött, man vet aldrig när det blir nästa gång. De har de bästa hamburgarna där helt enkelt.
Under söndagen gjorde Jörgen och jag en sightseeing runt omkring i Delhi. Tyvärr visade sig vädret inte från sin bästa sida,regn till och från och i olika stora mängder. Så det blev en del "bilsightseeing". Vi han dock med att vara vid
Lotustemplet,

Vi var bara utanför vi gick inte in eftersom Jörgen tidigt sagt att han inte vill gå in någonstans om han måste ta av sig skorna. Men omgivningarna var väldigt fina och det blev en liten promenad under ett paraply.

Efter det bar det va till Humayun´s tomb. En grav som var byggd på 1600-talet. Man kan tycka att vissa har storhetsvansinne när någon betydelsefull dött men det här var väl inget om man jämför med pyramiderna. Jag tänka mig att det varit betydligt mer dekorationer när det väl byggdes.


Vi åkte vidare till Red Fort (Lal Qila) som är en av de större attraktionerna och det märktes. Det var jätte lång kö för att kunna komma in, åter igen gjorde vädret att vi inte var på humör, så vi vände och åkte vidare. Vi skulle ha läst i turistboken innan och lytt rådet att man ska vara där tidigt på morgonen för att slippa stå i kö. Ja, ja det kanske blir någon mer gång.

Indian Gate

såg jag från det här perspektivet.

Det lutar åt att det kommer bli en längre helg här innan vi flyttar här ifrån. Jag känner att jag inte är klar med Delhi. Det finns mycket att se och uppleva.