Växlingsproblem

Idag har vi varit hemma mestadels av tiden. Vi har börjat packa och Jörgen har hunnit jobba lite. Jag var i väg på förmiddagen för att uträtta några ärenden. Det var inte helt enkelt. Jag började med att åka och betala min Mobilräkning ja, åka och betala man måste nämligen åka till en Airtelbutik för att betala den. Det gick bra eftersom jag gjort det förr.

Sedan fortsatte vi vidare för att jag skulle växla pengar till resan. Det var lättare sagt än gjort. Jag försökte redan igår på några ställen utan något lyckat resultat.
Igår började jag på banken som Jörgen har utan något bra resultat. Eftersom jag inte hade något konto på banken gick inte det. Han hänvisade istället till ett växelkontor lite längre ner på gatan. Vi åkte inte dit eftersom min chaufför visste ett annat ställe, så vi åkte dit istället.
Men när jag skulle växla kom jag på att jag glömt mitt pass så det blev inga pengar. Jag åkte då vidare till ett köpcentrum där jag växlade pengar flera gånger när vi var nya här och behövde aldrig visa passet. Det var bara det att där hade de bara 150 ringgit så det var ingen lyckad dag. Då bestämde jag mig för att ge upp pengaväxlandet för den dagen.

Så idag åkte vi till det där stället som han på banken rekommenderade. Men där blev det tvärnobben eftersom de inte säljer pengar till foreigners. Nähä då försökte jag med att chauffören skulle växla men då behövde han pass och biljetter.
Vi åkte då tillbaka till det stället där jag var igår, där jag glömt passet. Skam den som ger sig där gick det bra att växla. De var visserligen lite obekväma med att sälja valuta till mig och de frågade efter kvitto från det att jag växlat pengar när jag kom till Indien. Men jag förklarade bara att jag växlar inte pengar idag eftersom vi har ett bankkonto här och att min man har ett sk. PAN card=indiskt legitimation. Då började han mjukna lite och det var inga problem att växla. Så nu har jag mina Malaysiska pengar. Idag hade jag med passet men då ville han inte ens se det. Mycket konstigt.
Anledningen till att jag inte väntar till flygplatsen är för att jag har en känsla av att det kan strula eller att de inte har pengar där eller något annat konstigt så det känns bättre att ha lite innan vi kommer ut till flygplatsen.
När jag kom hem igen efter att jag gjort några andra ärenden som inte heller gick riktigt så smidigt som jag tänkt var jag ganska irriterad och sur. Men nu har det värsta runnit av mig och jag än en gång fått en ny erfarenhet och vet hur det fungerar till nästa gång.

Ibland kan det låta självklart att det är jag ska ordna med såna här saker eftersom jag är ledig på dagarna. Men det är inte alltid så lätt eftersom jag inte har de dokument och papper som han har som jobbar här. Det kan därför kännas lite jobbigt för mig då jag är van hemifrån att ordna med saker som i vanliga fall är väldigt enkla. Men, men vi kanske lär oss så småningom.

I morgon bär det av österut mot Malaysia och Tioman Island och Kuala Lumpur. Det ska bli väldigt skönt och roligt att komma iväg lite. Det kommer inte bli så mycket bloggande under de här veckorna men det kommer sedan när vi kommer hem igen.